argamormor

I dag råkade jag åhöra en diskussion om svårigheten att inte orka mangla.
           Tanken slår mej genast hur många hushåll i landet som överhuvudtaget inte ens vet hur en mangel ser ut och ännu mindre hur den används.
                        Jag vet åtminstone två.Mina barns.Fast där kan man nog inte skylla på en bristande ork utan istället är det nog en ren ovilja som hindrar.Och om sanningen ska fram så manglas det inte några lakan i mitt hem heller vilket jag genast gjorde klart för mina kaffedrickande vänner, varefter en viss förvirring utbröt och man diskuterade manglingen för och emot.
              Men jag tror att jag lyckades omvända åtminstone en person som uttryckte stor glädje inför utsikten att med rent samvete kunna slippa detta arbete.Det var naturligtvis en man, vars hustru inte själv orkade med sagda handling.
 används.

Det har dom senaste dagarna flitigt rapporterats från norrland om ett uppseendeväckande våldtäcktsfall på en skola.Enligt de inblandande på skolan, bland allmänheten och så vidare tycks det råda en märklig syn på vad som är tillåtet att utsätta andra människor för.
                          Det verkar nästan som att många anser att flickan (offret) i stort sett har sig själv att skylla för att övergreppet har skett.
                Om vuxna människor förfäktar såna åsikter är det inte konstigt att barn och ungdomar beter sig som dom ibland gör.Man tycks inte längre behöva visa respekt för andras integritet utan det är bara att överfalla och ta för sig,antingen det gäller sex eller materiella egendomar som man vill ha.
                           Justitiemimister Ask har fått på skallen för sitt uttalande om färgglada brev till sexförbrytare.Jag tror inte att det räckte ens för att hindra brottslingarna.En kraftigt klingande bjällra om halsen så att det hörs när dom är i farten vore nog mer tillförlitlig.

I går så skrev jag ingenting.Jag börjar tro att jag inte hinner med detta me  datorn.Det händer ju så mycket annat som man ska bevaka.    
                           Först beträffande rubriken,som inte egentligen inte har något med varann att göra.Jag menar inte att Jonas Gardell är någon olycka,tvärtom.Men jag kunde inte låta bli att titta på hans program "Å herregud" som sänds på SVT och som vanligt speglar hans ibland galna vansinne på gränsen till genialitet.Man vet inte om man ska skratta eller gråta.   
                           Så var det ju också detta med olyckan.En son som på grund av snö under skorna ramlar så illa att det blev sprickor i ena benet med operation som följd och inläggning på sjukhus.Men nu är det ju så att man har ju faktiskt inte något kontrakt på evig bekymmerslöshet och ska sanningen fram så är sonen ifråga inte helt mitt ansvar heller eftersom han är vuxen och har egen familj som tar hand om honom

Har avslutat dagen med jympa.Hopplös sådan eftersom jag har den kroppsbyggnad som efter afrikanska mått mätt kallas "traditionellt byggd",och därför inte gillar hopp och skutt.
                                      Men jag lovade ju att tala om vad roligt och nyttigt man kunde ägna sig åt istället för att
stirra sig blind på datorn.Ryck ut sladden och gå ut.Det är ju vår ute och fåglarna börjar sjunga alltmer höggljutt.Om det inte är något bra alternativ kan man ju alltid ta och städa i några eftersatta skåp och lådor.Sånt ger en en känsla av tillfredsställelse åtminstone för stunden.
                             Eller om det är kväll kan man ju alltid berika sig med tv-program.Alltid är det ju något matprogram man kan glädja sig åt.För att nu inte nämna denna fullständiga kungahysteri som har brutit ut i SVT.Såg i tablån att nu visas till och med gamla bröllop från England.Och nu känner jag ilskan börja komma.
                 Det talas i nyheter om grisar som plågas,tonåringar som mår psykiskt dåligt,ensamma flyktingbarn som skickas hit och dit osv.Men här ägnar vi ett halvår åt ett ohöljt fjäskande för människor som helt lever på skattemedel.Har inte den nu sittande regeringen klart deklarerat att det är arbetslinjen som gäller.Bidragsberoendet ska minska.
                 Men det är ju på statliga bidrag kungahuset festar om,fast då kallas det apanage.Man kan inte låta bli att undra vad det är för skillnad mellan tex.ersättning från försäkringskassan och ett "apanage".



                                         Nu får det vara nog för i dag.

Det är söndagskväll.Jag fyllde år i går och jag känner mig så där lagom taggad åt att skriva någon jäkla blogg.Som jag inte ens vet riktigt vad det innebär.Men det är barnbarnen som tjatar.Jag ska erkänna att jag egentligen inte heller tycker om datorer.Sitta i flera timmar kanske och stirra på en fyrkantig ruta när man kan göra nyttigare och roligare saker.Vad,det talar jag om nästa gång.  

                                                          Vi hörs.